Om oss

I november 2019 firade etnologiämnet vid Stockholms universitet sitt 100 års-jubileum till minne av den donation från greveparet von Hallwyl som möjliggjorde en forskningsprofessur i Nordisk och jämförande folklivsforskning, placerad vid Nordiska museet. Undervisningen i ämnet var till en början sporadisk och skedde i direkt kontakt med museets samlingar. 1941 inrättades Institutet för folklivsforskning i den så kallade Wikanderska villan, alias Lusthusporten, på Södra Djurgården. Där bedrevs undervisning i etnologi ända fram till hösten 2001, då institutionen flyttade till Campus Frescati.

Etnologins förhistoria är de ”folkbeskrivningar” och dialekt- och folkminnesinsamlingar som under 1800-talets andra hälft utvecklades till en modern vetenskap. Vid seklets slut fick den etnologiska forskningen vind i seglen genom de starka nationalromantiska strömningar som drog genom landet. Detta var museibyggandets, hembygdsföreningarnas och folklivsarkivens genombrottstid. Etnologins intresse för allmogens eller ”folkets” kulturhistoria materialiserades då i en omfattande kartläggning av landsbygdens sociala och kulturella organisation, med fokus på både materiell och andlig kultur.

Idag utforskar etnologin ett brett spektrum av olika livsformer i alla deras yttringar, i olika tider och sociala miljöer, lokalt, globalt och i transnationella relationer och sammanhang. Du kan finna fältarbetande etnologer i nuet och historien, i skolan eller på danskurser, i skivaffären, på Facebook, vid gränsövergången eller i moskén, i stan och på landet. Etnologer arbetar ofta i intensiv kontakt med levande människor, men är också uppfinningsrika när det gäller att söka kunskap i arkiv, på internet, loppis eller i hälsovårdens väntrum, varhelst immateriella och materiella gestaltningar av mänsklig kultur insamlas och analyseras.

Religionshistoria etablerades som ämne i Stockholm år 1913 genom en anonym donation som ledde till Sveriges första professur i religionshistoria som inte låg på en teologisk fakultet utan en filosofisk, och senare en humanistisk. Ämnet etablerades därmed som ett humanistiskt ämne där religion studerades historiskt och jämförande och som del av mänsklig kultur. Studiet var icke-konfessionellt och behövde inte ta hänsyn till teologiska fakulteters kristna apologetiska uppdrag. Den förste professorn var Torgny Segerstedt. Han hade kritiserats hårt för att inte forska i enlighet med den kristna teologi som var normerande på teologiska fakulteter vid denna tid. Segerstedt var inte rädd för att ta ställning och han var till exempel en känd motståndare till nazismen.

Religionshistoria har bedrivits genom jämförande studier av olika religiösa traditioner. Traditionellt har språkvetenskapliga studier varit starka med ett fokus på texter, men antropologiska studier har också varit framträdande. En av de mest berömda professorerna var Åke Hultkrantz som utförde långa fältarbeten bland ursprungsbefolkningar i Amerika. Han skrev bland annat internationellt erkända publikationer om nordamerikanska inhemska själsföreställningar.

Religionshistoria omfattar än idag både språkligt och textuellt orienterade, liksom etnografiska och antropologiska, studier. Vi studerar både historia och nutid. De stora religiösa traditionerna genom historien har en given plats, såsom judendom, kristendom, islam, hinduism och buddhism. Vi har också fokuserat på mindre historiska traditioner, som fornnordiska. Även ursprungsbefolkningars religioner har varit ett forskningsfält, exempelvis samisk religion. Vi inkluderar också nutida religiösa strömningar, som esoteriska rörelser och nyandlighet, liksom sekulariseringsfrågor.

Centrum för kvinnoforskning vid Stockholms universitet inrättades 1987 i syfte att främja kvinno- och genusvetenskap vid universitetets alla institutioner. Med rötter i 1970-talets feministiska organisering var centrat en plats dit genusforskare sökte sig för att diskutera, hålla seminarier och ta läskurser. 2003 ändrades namnet från kvinnoforskning till genusstudier och två år senare blev centrumbildningen en del av den nybildade Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusstudier (ERG), för att sedan övergå till det nuvarande namnet: genusvetenskap.

Grundutbildningen, som startade 1997, är sedan ett antal år tillbaka en av de största i landet. Idag erbjuds utbildning i genusvetenskap på grund-, avancerad och forskarnivå, liksom ett eget masterprogram. Sedan 2012 har ämnet även en forskarutbildning. Forskningen som bedrivs vid avdelningen för genusvetenskap är tvärvetenskaplig, med inriktning mot feministiska kulturstudier. Förutom det högre seminariet, som samlar ämnets alla forskare, arrangeras en rad löpande seminarier, som speglar ämnets bredd och forskningsinriktningar över tid (exempelvis Queerseminariet, Seminariet i feministisk kontinentalfilosofi i Stockholm, ”Lyttseminariet”, Livshistorieseminariet och seminarieserien Intersektionella möten).

Utöver utbildning och forskning har en viktig uppgift varit att sprida och främja genusforskning vid Stockholms universitets alla institutioner. Under tiden som centrumbildning skedde detta bland annat genom regelbundna nationella och internationella konferenser på olika genusvetenskapliga teman (exempelvis maskulinitetsforskning och feministisk metodologi). Sedan 2010 sker samordningen mellan genusforskare i andra discipliner genom nätverket Genusakademin, som är öppet för alla institutioner och ämnen vid Stockholms universitet. 2012, i samband med inrättandet av forskarutbildningen i genusvetenskap, startades en öppen forskarskola och ett doktorandnätverk. Genusakademin bedriver även en omfattande verksamhet i form av seminarier, panelsamtal och workshops, däribland en seminarieserie om naturvetenskap, genus och jämställdhet.