Malin Haawind: "Så här vill jag ta mig an världen"

Huvudpersonen i ”Samla liv” heter Boel och är doktorand i etnologi vid Stockholms universitet. Metoden hon valt är fältarbete och deltagande observation, och föremålet för denna observation är personalen på Nordiska museet på Djurgården i Stockholm. Så ser upplägget ut i en bok som tar sin utgångspunkt i Boels nyväckta etnologiska blick och låter läsaren följa hur den glider över omvärlden. Med samma granskande perspektiv betraktas inte bara etnologerna själva, de forskare som är vana att granska andra, utan även Boels egen spegelbild, den egna kroppen och hennes försök att finna sig tillrätta i olika sociala sammanhang.

Jag uppfattar ”Samla liv” nästan lite som en kärleksförklaring till etnologin. Stämmer det?

- Ja, det skulle jag nog säga. När jag först pluggade på universitetet, litteraturvetenskap och praktisk filosofi, så tyckte jag visserligen att det var intressant men uppfattade samtidigt ämnena som aningen kyliga. Kanske var jag också lite för ung. Men när jag sen läste etnologi tänkte jag direkt: Kan det vara så här? Det var på något sätt en lite frejdigare vetenskap, mer tillåtande. Så här vill jag ta mig an världen, tänkte jag. Det var både något jag ville lära mig mer om och något som påverkade mig personligen. Allt blev liksom mer intressant. Etnologin är på samma gång vardagsnära och människonära och den har berikat mitt liv, både som människa och som författare.

Hur fick du idén till boken?

- Först kom en vilja att berätta om själva huset, Nordiska museet. Det är en helt fantastisk plats. Byggnaden, och vad som försiggår där, passar för en roman helt enkelt. Därefter kom idén om karaktären Boel, kvinnan som har som uppgift att studera dem som är vana att studera andra.

Den etnologiska miljön och museivärlden ligger Malin Haawind nära om hjärtat. Hon har själv studerat till magisterexamen i etnologi vid Stockholms universitet och gjorde flera intervjuer med museipersonal inför arbetet med boken.

- Research är en fas av skrivarbetet som är mycket positiv och lustfylld för mig. I letandet efter något hittar jag spännande trådar att dra i. Inspirationen och den gestaltande litteraturen växer sedan fram ur fascinationen inför ämnena. För mig pågår sökandet efter bakgrundskunskap hela tiden parallellt med det litterära skrivandet, ända in i det längsta. Fantasin använder jag för att nå det som researchen inte riktigt kan komma åt: karaktärernas innersta, deras tankar och känslor och vad de sagt till varandra.

Det finns en formulering i ”Samla liv” om att det är museipersonalen som bestämmer vad vi ska komma ihåg och vad som kan glömmas bort. Hur tänker du själv kring det?

- Det är ett otroligt ansvar att välja ut vad som ska visas på museer. Det är en makt som man behöver reflektera över, vad som anses värt att komma ihåg i ett samhälle. Som besökare tänker man nog inte så mycket på det, men jag tycker det är viktigt att lyfta fram denna process. Det går också att se hur det har förändrats över tid, hur vi presenterar våra minnen. Jag hade gärna skrivit ännu mer om det. När Artur Hazelius, grundaren till både Skansen och Nordiska museet, började gestalta scener på sina museer så var det en stor sak och blev väldigt populärt. Det är lite så jag själv vill arbeta när jag försöker att gestalta historiska karaktärer, liksom sträcka ut en hand genom tiden och visa på något verkligt och möjligt att relatera till. Att inte bara lägga föremål på rad i en monter.

Malin kallar sig ”avancerad” museibesökare. Men faktum är att hon själv kan titulera sig museipersonal sedan hon i somras började guida på Ellen Keys Strand. Hennes roman ”Den som följer en stjärna vänder inte om”, den bok som föregick ”Samla liv”, utspelade sig just där, i det vackra huset vid Vätterns rand. Den handlar om Malin Blomsterberg, Ellen Keys trotjänarinna, som fann ett intellektuellt hem på platsen men kämpade med att finna sig tillrätta i en ny värld.

”Den som följer en stjärna vänder inte om” handlar mycket om klass och längtan efter tillhörighet. Jag tycker att det finns närvarande även i ”Samla liv”. Är det viktiga teman för dig?

- Ja, absolut. Det är mina favoritteman. Frågor om klass och tillhörighet är de mest spännande som finns.

Avslutningsvis, för att återkomma till etnologin, hur skulle du beskriva att dina studier i ämnet har påverkat dig?

- När jag började plugga etnologi var det lite slumpartat, och precis som mina föräldrar undrade jag vad man egentligen kunde bli av att läsa det. Men idag kan jag bara konstatera att etnologin är väldigt integrerad i såväl mitt professionella som privata liv.

Läs mer om Malin Haawind och hennes böcker på Piratförlagets webbplats