I avhandlingen undersöker Andrea Dankić vad som krävs för att få erkännande att ägna sig åt hiphopmusik. Hiphop associeras ofta med föreställningar om autenticitet baserat både på hur musiken låter och skapas, och på den kategorisering som utövarna beskrivs utifrån som bland annat består av kön, etnicitet, ras, klass och plats. Avhandlingen fokuserar på hur det praktiska musikskapandet samspelar med dessa sociala kategorier och visar att båda är lika viktiga för utövarna att förhålla sig till i sitt skapande.

Med utgångspunkt i framför allt intervjuer och observationer bland klubb-dj:ar, på battlerapscenen och på musikläger riktade till tonårstjejer, undersöks skapandeprocesser i Sverige under första halvan av 2010-talet. I avhandlingen identifieras en social position som ges namnet idealtypisk hiphopposition. Genomgående i materialet förhåller sig utövarna till denna position, som kan beskrivas i termer av bland annat en (ofta) arg ung man som rasifieras som icke-vit och som är från ett miljonprogramområde i Stockholm. Emellanåt kritiserades denna hiphopposition på olika vis av utövarna, andra gånger reproducerades den.

Andrea Dankić. Foto: Henrik Persson

Opponent är René León Rosales, Mångkulturellt centrum.

Bokomslag och illustration: Anna Göran Design

Foto på Andrea Dankić: Henrik Persson