Unn Conradi Andersen. Foto: Agnete Brun

Boken beräknas komma ut våren 2020 och är en kultursociologisk studie som handlar om förståelsen av ensamboende i Norge och hur den har förändrat sig från 1950-talet fram till idag. Ensamboende definieras i Unn Conradi Andersens forskning som personer som lever själva och vanligen inte har någon särbo, vuxna barn eller är änkor eller änkemän.

På 1950-talet var situationen för ensamboende i Norge svår. Efter kriget var det bostadsnöd och man fick därför inte köpa eller hyra lägenhet som ensamstående utan blev tvungen att hyra in sig hos familjer.

- Det säger något om fokuset på kärnfamiljen på 1950-talet, och hur den var ett bärande element i det norska samhället.

Idag utgör de ensamboende närmare 40 procent av alla hushåll i Norge, och i Oslo är andelen ännu högre. I Oslo är det enligt Unn Conradi Andersen numera ostigmatiserat att bo själv, och många av dem hon intervjuar i boken är inflyttade från mindre städer där förväntningarna ännu är stora på att de ska hitta en partner att leva med.

- De lever idag själva i lägenheter i Oslo där det är väldigt dyrt att komma in på bostadsmarknaden. Det är en av frågorna jag vill lyfta i boken – kan det finnas ett annat sätt att bygga bostäder som gör detta enklare?

Ensamboende i Sverige

Under sin månad i Sverige ville hon studera hur ensamboendes förutsättningar på bostadsmarknaden ser ut i Sverige jämfört med Norge.

- Norge har den minst reglerade bostadsmarknaden i Europa med ett väldigt lågt socialt bostadsbyggande. I Sverige framstår bostadsmarknaden delvis som bättre anpassad då allmännyttan har ett större ansvar för att alla ska kunna hitta en bostad. Här kan man kan bo ett helt liv på ett hyreskontrakt, medan man i Oslo i genomsnitt bara bor tre år på ett kontrakt.

Unn Conradi Andersen intervjuade också ensamboende som lever i kollektivhus i Stockholm, en boendeform som sedan 1980-talet blivit har blivit vanligare i Sverige men är sällsynt i Norge. De hon intervjuar ser flera fördelar med att leva så. Dels ekonomiska, att man kan låna av varandra och dela vissa ytor. Men även sociala där de boende uppskattar möjligheten att välja om de vill äta middag med de andra boende, eller om de vill äta för sig själva i den egna lägenheten.

- Att leva ensam är inte ett problem som ska lösas genom att alla ska bo i kollektivhus. Men det är ett sätt att tänka nytt kring hur man kan konstruera bostadsmarknaden och jag vill med boken försöka få till en debatt kring olika slags hushåll, säger Unn Conradi Andersen.

Vad ledde dig till att gästforska vid ERG?

- Det är en väldigt spännande miljö med många intressanta forskare. Jag deltar i en forskningsgrupp tillsammans med Fanny Ambjörnsson och frågade om jag kunde få komma över. Sverige och Norge har många likheter som länder, men det finns också skillnader och det kändes spännande att utforska.

Hur har du upplevt miljön och din tid hos oss?

- Det har varit väldigt uppfriskande för mig att få vara i en genusforskningsmiljö. Jag skrev min avhandling vid Senter for tverfaglig kjønnsforskning vid Universitetet i Oslo, men arbetar idag inte i en genusmiljö, så det har varit stimulerande att arbeta nära andra genusforskare igen. Jag har haft många spännande samtal med kollegorna här och har upplevt det som en väldigt inkluderande och avspänd miljö, säger Unn Conradi Andersen.