För ett par år sedan höll Egil Asprem, som undervisar kurserna "Nya religiösa rörelser och nyandlighet" och "Teori och metod", långa föreläsningpass på tre timmar och märkte snart att många studenter tappade uppmärksamheten mot slutet av föreläsningen. Han ville prova något nytt och inspirerades av den pedagogiska modellen flipped classroom, där tanken är att studenterna ska få mer ut av tiden med läraren i klassrummet.

- Jag bestämde mig för att använda tiden bättre och lägga grunden för en mer aktiv inlärning där studenterna får möjlighet att träna sig i att använda olika begrepp och förklaringsmodeller. Information kan man få genom att läsa kurslitteratur, det man verkligen behöver hjälp med är förståelsen av komplicerad information.

Hur ser upplägget på dina föreläsningar ut?

- Jag tog fram en modell där jag delar upp de tre timmarna i tre block. Under det första blocket föreläser jag om dagens tema. Därefter är det en variant av ett seminarium där studenterna antingen har fått en uppgift att sätta sig in i på förhand eller får en uppgift på plats, som de under det här blocket får diskutera tillsammans i mindre grupper. Samtidigt går jag runt och pratar med grupperna. Då får jag också inblick i vad studenterna har för utmaningar och kan anpassa undervisningen efter det. Till sist avslutar vi med en föreläsning där jag knyter ihop det vi pratat om.

- Nyligen hade vi till exempel en föreläsning om nyandlighet och ockultism i populärkulturen. Då fick studenterna i uppgift att ta med eller tänka på en populärkulturell produkt som de tycker är relevant för temat. Det kunde vara t ex tv-serien Charmed, Det okända eller Sagan om ringen. Så fick de diskutera på vilket sätt de ser dem som intressanta för de begrepp vi gått igenom. 

En uppskattad del av undervisningen

Egil Asprem påpekar att det inte är obligatoriskt eller betygsgrundande att delta, utan endast till för studenternas lärande. 

- Men jag försöker lägga upp seminarieuppgifterna med tanke på frågorna som kommer på tentan, så det blir en bonus för de studenter som är med på seminarierna. 

Han upplever att det här sättet att undervisa på skapar en trygg inlärningsmiljö där det blir lättare för studenterna att ta ordet och ställa frågor.

- Det har gått från att 10% av studenterna är aktiva till 100%. Jag kan se effekten i klassrummet men det syns också i kursutvärderingarna att studenterna uppskattar det här och tycker att seminarierna är en rolig komponent i undervisningen, säger Egil Asprem.

Har du några tips eller erfarenheter du vill dela med dig av till intresserade kollegor?

  • Våga testa och våga tappa kontroll över delar av föreläsningen! Det var det största hindret när jag började, men att våga tappa lite kontroll är ett första steg.
     
  • Att utgå ifrån vilka färdigheter och kunskaper studenterna ska ta med sig från kursen. Sedan arbetar man sig bakåt därifrån och försöker baka in övningar som konkret anknyter till lärandemålen i de olika lektionerna.
     
  • Att välja något som faktiskt är kul att prata om när man tar fram seminarieuppgifter. Min upplevelse är att jag har roligare i klassrummet än förut eftersom det finns utrymme för mer interaktion och spontanitet.
     
  • Den här modellen ger möjlighet att utvärdera kursen och studenternas utveckling i realtid i klassrummet. Det är nyttigt att se var de är i sin inlärning, då kan man anpassa undervisningen både i stunden men också i utvecklingen av kurserna inför kommande terminer.
     
  • Jag har gått ner i antalet timmar jag lägger på föreläsningar i klassrummet, men det ligger mer arbete bakom lektionerna. Det tar tid att ta fram uppgifter och lägga ut material. Man kan också behöva förbereda sig lite på vad det kan dyka upp för frågor så att man kan besvara dem. Så man kanske inte sparar sig själv tid men det är samtidigt roligare och mer inspirerande!