Fyra frågor till författaren

Fanny Ambjörnsson. Foto: Eva Dalin.

Hur kom det sig att du började intressera dig för städning, och mer specifikt: vardagsstädning?

Städning är ett perfekt ämne, om man som jag är genusvetare och socialantropolog! Det handlar om människors vardagskultur, sånt vi gör hela tiden men kanske sällan reflekterar så mycket över. Den är också kodad som en kvinnlig syssla, ett omsorgsarbete i hemmet som inte genererar varken status eller pengar. Dessutom är den knuten till klass, etnicitet och sexualitet på spännande sätt. Den är alltså en central vardagserfarenhet som få kommer undan och samtidigt genomsyrad av maktrelationer och historiskt nedärvda beteendemönster. Ändå finns det märkligt få studier om städning, varken inom feministisk forskning eller annan samhälls- och kulturvetenskap. Det var helt enkelt dags för en sådan.

Boken har undertiteln ”Om vardagsstädningens praktik och politik”. Få politiker hördes prata om städning i höstens valrörelse. Borde de gjort det?

Städning som sakpolitisk fråga verkar ju vara färdigpratad efter att RUT-avdraget numera är sanktionerat från i stort sett alla partier. Men det betyder inte att städning inte är politiskt sprängstoff. I boken resonerar jag kring vad människors erfarenheter av att städa sina egna hem skulle kunna betyda i ett större politiskt sammanhang. Alltså vad själva städandet skulle kunna bidra med för politiska insikter. Min tanke är att det vore spännande att ta städning, alltså omsorgsarbetets ”skuggsida”, som utgångspunkt för en diskussion om hur vi vill organisera samhället i stort. Kanske göra den lite repetitiva, enahanda vardagsstädningen till startpunkten för en feministisk politik som sätter andra värden i centrum än produktivitet, framgång och individualism.

Simone de Beauvoir ansåg i Det andra könet städningen tillhöra immanensens sfär, det inåtvända, statiska, passiva område kvinnor traditionellt befunnit sig på. Är det fortfarande, enligt dig, en gångbar beskrivning av städningens sammanhang?

Det är definitivt en beskrivning av hur många människor upplever städning, inte minst kvinnor som oftast är de som åker på jobbet. Det är också så städning hanteras i samhället, som något de flesta vill bli av med, köpa sig fria från eller lämpa över på mindre lyckligt lottade människor. Jag resonerar kring de här erfarenheterna i termer av temporalitet, där städningens riktning vetter i cirklar och svagt nedåt. I ett samhälle som premierar nyheter och en rak riktning framåt blir den därför lätt sinnebilden för ett meningslöst och tröstlöst trampande på stället. Samtidigt fanns det andra berättelser, där aspekter av omsorg och omhändertagande fick städningen att uppfattas som meningsfull och vilsam. För många var den – också – en sorts förankring i både vardagen och historien.

Vilket är ditt eget förhållande till städning?

Jag tycker själv att jag har ett ganska avspänt förhållande till städning, men är inte helt säker på att min familj har samma syn på saken! Jag gillar att ha ordning omkring mig men störs inte lika mycket av damm. På nåt sätt får jag svårt att tänka klart om det ligger för mycket saker och skräpar på fel ställen.

Om boken

"Tid att städa: Om vardagsstädningens praktik och politik" av Fanny Ambjörnsson. Ordfront förlag.
"Tid att städa: Om vardagsstädningens praktik och politik" av Fanny Ambjörnsson. Ordfront förlag.

Vi kommer inte undan städningen. Vissa städar som yrke, de flesta städar sitt hem. En del städar åt sina föräldrar eller andra släktingar. Att ha ett städat hem ger respekt och status.

Själva städandet – vare sig det gäller att ta hand om andras eller sin egen smuts – har däremot väldigt låg status, och det tycks smitta av sig på personen som utför arbetet.

Städning genomsyras av makthierarkier och leder till ständiga konflikter både i vardagen och inom politiken. Hur kommer det sig att en sådan viktig del av livet är så lågt värderad och så känsligt att prata om?

I "Tid att städa" har Fanny Ambjörnsson borrat sig ner i denna samhälleliga smärtpunkt. Boken kretsar kring frågor om vad städning betyder i människors liv och vad den egentligen står för – för oss själva, i våra relationer och i samhället.