I en utvärdering av humanistisk forskning vid Stockholms universitet (2010) konstaterar de sakkunniga att området genusvetenskapliga kulturstudier som det bedrivs vid Stockholms universitet är nationellt ledande.

Centralt i kulturstudier står dess kulturbegrepp: all kultur har sitt ursprung i historiskt bestämda särskilda sätt att leva som bygger på gemensamma kunskaper, värderingar, erfarenheter och tankemönster vilka måste ges mening och kommuniceras, just för att kunna vara gemensamma. Kulturstudier vilar på antagandet att den mänskliga praktiken kommunikation är det verktyg som bygger upp den gemensamma kulturen – utan möjlighet att kommunicera, individ till individ eller grupp till grupp, ingen gemensam kultur. Kultur är en process i vilken mening – sätt att uppfatta världen – skapas och upprätthålls, men också utmanas. Därför är ett viktigt fokus inom kulturstudier hur olika aspekter av makt upprätthålls, manifesteras och ifrågasätts.

Kulturstudier arbetar med ett brett textbegrepp som inkluderar såväl levd erfarenhet som texter i den snävare bemärkelsen, dvs. talade och skrivna ord, bilder, musik, stil. Centralt i kulturstudiernas analyser står texternas ­politiska, ekonomiska och samhälleliga kontexter. Detta intresse för kontexter har kulturstudier gemensamt med genusvetenskapen: det är hur samhälle och text i vid mening är sammanvävda och sammanflätade med varandra som intresserar oss.

Forskarna i genusvetenskap vid Stockholms universitet har alla på olika sätt bidragit till forskningsinriktningen genusvetenskapliga kulturstudier (se respektive forskares hemsida). Liksom kulturstudier är genusvetenskapen ett fält som inrymmer forskare från flera discipliner med olika teoretiska och metodologiska bakgrunder. Vid ämnet genusvetenskap vid Stockholms universitet finns både mer textanalytiskt och etnografiskt baserade discipliner representerade.